Riktlinjer

Begreppet riktlinjer används inom ett flertal områden och utgör en grund för att till exempel avgöra ett sätt att agera, fatta beslut, implementera processer eller designa och använda digitala verktyg. Syftet med riktlinjer kan sägas vara att effektivisera processer enligt en fast och etablerad rutin eller beprövad praktik. Riktlinjer kan därför sägas likna regler för hur något bör/kan göras för att nå uppsatta mål, och detta särskilt i fall där riktlinjer formulerats mot bakgrund av en rik erfarenhetsbas. Det finns exempelvis design-riktlinjer för hur digitala gränssnitt bör designas för att underlätta för användaren att navigera i ett system, eller hur mobil teknologi kan stödja design för lärande i utomhusaktiviteter. Riktlinjer kan kortfattat sägas svara på frågor om vad som kan/bör genomföras, hur detta kan/bör genomföras och varför detta kan/bör genomföras.

Själva formatet för riktlinjer kan variera mycket. Detta beror delvis på inom vilket fält dessa skrivs och hur rik bas av erfarenheter dessa bygger på. Somliga riktlinjer är kortfattat formulerade som regler eller recept medan andra textmässigt kan vara mer elaborerade – lite beroende på målsättningen med formulerandet av riktlinjer och dessas användning. Det vill säga om du som användare av riktlinjer vill ha ett recept att följa till punkt och pricka, eller om du vill ha ett material som kan bistå för vägledning. Riktlinjer inom mer formellt orienterade fält (till exempel programmering) som bygger på en rik bas av erfarenheter kan uttryckas mer exakt och precist och följer därför ofta också en tydlig logisk struktur, syntax och grammatik. Inom andra fält (till exempel undervisning och lärande) där kvalitativa aspekter kan sägas ha ett större företräde och där målsättningen inte är att tillhandahålla ett recept, kan riktlinjer, som beskrivits ovan, textmässigt vara mer utvecklade. De riktlinjer för tillämpning som formulerats mot bakgrund av de genomförda fallstudierna i IoTHubb-projektet, följer detta sistnämnda format.

De fallstudier som genomförts har två utgångspunkter, dels som bidrag till skolans processer, dels som innehåll i undervisning. IoT-teknik kan till exempel bidra till att skapa ett bättre inomhusklimat i skollokalerna vad gäller temperatur och luftkvalitet, att upptäcka var det uppstår trängsel och buller, eller att hitta lediga grupprum, med mera. Tekniken kan också fungera som innehåll i undervisningen. Det kan både gälla undervisning om hur tekniken fungerar men också att data från sensorer används i undervisningen.

De riktlinjer som formulerats bygger på en stor mängd interationer av flera fallstudier inom projektet som testats, implementerats och genomförts hos flera av samarbetsparterna i projektet. Särskilt fyra fallstudier har bidragit till dessa riktlinjer:

• LoV-sensor: LoV-sensorn mäter luftkvalitet och genom uppkoppling på Wi-Fi görs datamängden tillgänglig och kan analyseras.
• Robbit: Användning av videomötesrobotar i undervisningssammanhang (Robbit & AV1).
• Navet: Användning av trådlösa lågenergisensorer för att undersöka dessas möjligheter att möta olika behov, både i och utanför undervisningen.
• Lärares Rörelse: Användning av sensorteknik/positionssensor som mäter/dokumenterar och visualiserar lärares rörelse i klassrum vid undervisning.

Ett antal större workshops och processarbeten har också genomförts med personal, forskare och
sakkunniga inom och utanför projektet. Detta har utgjort ytterligare underlag för projektets arbete och dessa riktlinjer.

Syftet med att formulera dessa riktlinjer är att på ett strukturerat sätt sammanställa och kommunicera erfarenheter som gjorts av deltagande personal och organisationer och hur de tekniker som testats kan användas för att stödja och utveckla pedagogisk verksamhet och praktik, administration och verksamhet. Riktlinjerna kan också stödja och vägleda lärare som är intresserade av att testa ny teknik och utveckla sin praktik.