Skolhuvudmän

Skolhuvudmän

Dessa riktlinjer vänder sig till personer i skolsystemets styrkedja som vill undersöka möjligheterna med IoT i skolan närmare. Riktlinjerna kan vara ett stöd vid mindre och enklare tester såväl som vid större implementationer. Riktlinjerna bygger på fyra fallstudier med ett antal iterationer som genomförts inom ramen för projektet och kan med fördel användas som underlag för arbete med att ta fram en strategi med utvecklingsarbete inom IoT.  

Riktlinjerna riktas till både skolhuvudmän och skolledningar men kan med fördel läsas och processas av andra verksamma i förskola och skola till exempel utvecklingsledare, verksamhetsutvecklare, IT-strateger, IKT-pedagoger och personer med liknande roller. Här finns riktlinjer som handlar om mer övergripande frågor som omfattar mer än en enskild skola men även om frågor på skolnivå.

Det finns ett antal nyckelområden runt juridik, integritet och säkerhetsfrågor som berör IoT som huvudmän och skolledningar som introducerar tekniken i skolor, behöver känna till. För dessa frågor hänvisar vi till rapporten “IoT i skolan. Integritet, säkerhet och juridik”.

IoT-tekniken är fortfarande relativt outvecklad och exemplen på tillämpningsområden inom offentlig sektor i allmänhet och skola i synnerhet, är få. Det innebär att erfarenhetsbasen är begränsad. Denna situation kan också vändas till en fördel för förskolan eller skolan genom att tekniken inte erbjuds skolan i form av redan färdiga lösningar som skolan ska anpassas efter. Istället finns det möjlighet att utifrån skolans specifika behov undersöka och utveckla tekniken efter skolans egna villkor. Detta möjliggör ett utrymme för experimenterande och prövande av ny teknik för att utveckla verksamheten.

Interoperabilitet, det vill säga förmågan hos olika IT-system att fungera tillsammans och kunna kommunicera med varandra, mellan skolans många olika IT-system är ett gammalt problem. Arbete pågår för att fler och fler datatyper ska definieras i överenskomna standarder, senast genom “Gränssnitt för informationsutbyte mellan verksamhetsprocesser i skolan, SS 12000:2020”. IoT-data ingår inte i denna standard och vid upphandling av IoT-system som exempelvis ska kommunicera med skolans lärplattform behöver systemets möjligheter att kommunicera och visualisera data undersökas noga. Utöver tekniska aspekter på datainsamling och visualisering kan tekniken skapa spänningar som inte tidigare lyfts. Det kan gälla både elever, deras vårdnadshavare och lärare.

Riktlinjer till skolhuvudmän och skolledning:

Ta fram en strategi för, och/eller formulera ett syfte med, vad ni vill uppnå med att introducera IoT i skolan samt hur det ska gå till:

  • En strategi för att introducera IoT i skolan kan ha många olika perspektiv, syften och tidshorisonter beroende på organisationens kompetens och förutsättningar. IoT-tekniken är på många sätt i sin linda och utvecklas snabbt, vilket gör att långsiktiga strategier måste göras ”agila” – så att de kan följa utvecklingen och korrigeras därefter.
  • I de fall detta är ett okänt fält kan det vara bra att satsa på ett pilottest och testa i mindre skala. Syftet bör vara att bygga upp den egna kunskapen, att omvärldsbevaka, att undersöka potentialen i tekniken. Detta kan sedan vara underlag för beslut om att fortsätta arbetet/investeringen eller ej. 
  • Även innan mer fullskaliga IoT-lösningar köps in, kan det vara lämpligt att testa tekniken från liten till ökande skala. Erfarenhet och forskning för större satsningar och strategier saknas fortfarande i många avseenden.  
  • Om större inköp planeras, är en strategi ett första steg mot ett upphandlingsunderlag.
  • Det är av central betydelse att dokumentera såväl små som stora tester eller implementationer. Dokumentationen möjliggör felsökning och utveckling samt underlättar när implementationer ska skalas upp eller spridas. Det säkerställer också att inte utvecklingen blir beroende av enskilda personer eller grupper. 
  • Förankra, även mindre/enklare tester, i organisationens styrkedja för att senare kunna skala upp testet.

I samband med upphandling/inköp av IoT-teknik:

  • Säkerställ att teknikens krav på uppkoppling och kommunikation är tillåtna i, och kan möjliggöras i den befintliga IT-infrastrukturen. 
  • Involvera IT-organisation/IT-stöd (om sådan finns) tidigt i diskussionerna om introduktion av IoT-teknik. Ofta ställer organisationens befintliga digitala infrastruktur krav på den IT som ska anslutas. Detta kan inte överlåtas till de enskilda pedagogerna utan dialogen behöver ske på strategisk nivå. Pedagoger kan inte heller förväntas implementera och drifta tekniken.
  • Ett alternativ till att implementera i befintlig nätverksstruktur är att driftsätta separata IoT-nätverk för att säkert och enkelt kunna implementera IoT-teknik. Ett sådant separat IoT-nätverk bör inte enbart täcka förskolan eller skolan utan gälla hela kommunen/organisationen. Detta av flera skäl, dels att få möjlighet att samla in data från sensorer även utanför skolan, dels för att utnyttja skalfördelar och dela på kostnaderna med flera organisationsenheter/förvaltningar.
  • Överväg alternativ nätverksteknik såsom LoraWan, NB-IoT eller Sigfox. Dessa nätverkstekniker har fördelar gentemot olika WiFi-tekniker framförallt när det gäller räckvidden, sensorers batteritider och säkerhet.  
  • Innan IoT-teknik som är av karaktären gör-det-själv/byggsatser köps in, säkerställ att tillräcklig dokumentation medföljer för att kunna tillhandahålla organisationens IT-stöd med information som möjliggör uppkoppling och anslutning mot befintlig eller ny nätverksinfrastruktur. 
  • Vid ett storskaligt införande gäller, som alltid, att inköp av ny teknik inte är en engångskostnad utan medel måste budgeteras för långsiktigt underhåll och förvaltning samt utbildning.
  • Vid inköp av IT-utrustning är det viktigt att se upp för inlåsningseffekter. Det gäller både vem som äger data som genereras av tekniken, hur data kan användas och hur den kan flöda mellan organisationens olika system. Här är det särskilt viktigt att säkerställa att det finns möjlighet att få ut datan i det fall man slutar använda tjänsten. 
  • Det är centralt att tekniken är användarvänlig och snabb att sätta igång, framförallt vid en bredare implementation bortom några enstaka lärare/eldsjälar.
  • Beakta även kostnader för den pedagogiska, tekniska och administrativa personalens arbetstid. Detta är särskilt viktigt ifall teknikanvändningen ska skalas upp.

En del av strategin bör syfta till att tillse att lärare och elever förstår att IoT är en del av det nutida samhället och att kunskap om tekniken är en viktig del av att uppnå adekvat digital kompetens. 

  • Med utgångspunkt i de reviderade kurs- och läroplanerna angående digital kompetens, är det viktigt att IoT blir en del av undervisningens innehåll. Det gäller att förbereda eleverna till att bli välfungerande medborgare i ett framtida samhälle som i hög grad kommer att innehålla olika former av IoT-lösningar. Mycket av denna teknik kommer att vara osynlig vilket gör kunskapen om, och förståelsen av tekniken och dess potentiella effekter, ännu viktigare.  
  • IoT genererar mycket data och det är av central betydelse att lärare och elever dels inser värdet av data och vad data kan användas till, dels förstår vikten av att ha kontroll över sin egen data. Integritetsfrågor måste vara en central del av undervisning i och om IoT.

Som i alla andra sammanhang är det GDPR som avgör vilka uppgifter som får samlas in och sparas, och hur detta ska ske. I rapporten “IoT i skolan, Integritet, säkerhet och juridik” finns mer utvecklade resonemang kring IoT och GDPR (se speciellt Bilaga 1). Vi hänvisar också till SKR:s informationsinsatser runt GDPR

  • Ett sätt att hantera GDPR är att i möjligaste mån undvika att samla in personuppgifter. Beakta då att det kan vara genom just insamling av personliga uppgifter som de största värdena kan genereras. 
  • Den personal, men också den skolledning som leder arbetet, som använder IoT-teknik som hanterar personuppgifter behöver förstå hur tekniken fungerar, vilka uppgifter som samlas in och sparas, och var de sparas. 
  • En allmän slutsats från rapporten “IoT i skolan, Integritet, säkerhet och juridik” är att det åligger den som pläderar för fler IoT-enheter i skolan att öppet och transparent visa vilka data som ska samlas in och vad den ska användas till. Det åligger vidare denna person att visa hur data lagras och bearbetas och att det inte föreligger risk att data används till andra syften än de angivna samt att de lagras säkert.

Ge tydlig information till både lärare och vårdnadshavare kring hur olika IoT-tekniker fungerar, hur data krypteras, vilken data som sparas och så vidare, för att undvika att användandet av tekniken väcker oro för att elevernas eller lärarnas integritet ska kränkas.

  • En central aspekt i detta sammanhang är att den användande läraren (och eleverna) förstår den tekniska lösningen och dess användning. 

Utveckla en systematik för att dokumentera samt reflektera kring möjlig nytta av den tekniska lösningen. Detta bland annat för att möjliggöra delning av erfarenheter mellan skolor såväl lokalt som nationellt.

  • Innan test påbörjas så fastställ hur värdet av teknikanvändningen ska utvärderas och avsätt tid för att genomföra utvärderingar. 
  • Säkerställ en kontinuerlig och genomtänkt reflektion och dokumentera den. Minst två personer bör arbeta med tekniken. 
  • Avsätt tid och resurser för att sprida era resultat och erfarenheter innanför och utanför den egna organisation för att skapa ett bredare lärande och nätverkande.
  • Var beredd att dela erfarenheter även av det som gått fel, där ni inte lyckats fullt ut.

Riktlinjer vid användning av videomötesverktyg

Fram till utbrottet av Corona-pandemin i mars 2020 var möjligheterna till fjärr- och distansundervisning mycket begränsade i den svenska skolan. Nya regler från 1 juli 2021 gör det möjligt för skolor att använda fjärr- och distansundervisning i större utsträckning än tidigare. Därmed finns det anledning att diskutera problematiken med videokameror i klassrumssituationer.

I fallstudien kring videomötesroboten Robbit, som genomfördes innan pandemin, är det främst de integritetsmässiga aspekterna av att elever visas i bild, som diskuterats av användarna. Det gäller främst frågan om den hemmavarande eleven ska få se den närvarande skolklassen i bild, eller ej. Även frågan om vad det kan innebära för läraren att visas i bild diskuterades. Diskussionerna ledde aldrig till att försöken med en videomötesrobot avbröts, utan antingen löstes frågan genom att den hemmavarande eleven fråntagits möjligheten att styra roboten och därmed rikta kameran mot klassen, eller så hade skolan i förväg inhämtat samtycke från eleverna och deras vårdnadshavare gällande det faktum att eleverna i klassrummet kan komma att visas i bild för den hemmavarande eleven. 

När ni avser att introducera ett verktyg, till exempel videomötesverktyg, för att en elev med stor frånvaro ska kunna delta mer i undervisningen finns ett antal aspekter att ta hänsyn till. 

  • Var noga med att tillse att eleven inte känner sig oönskat uppmärksammad och utpekad i den undervisningssituation som skapas. Involvera berörd pedagogisk personal, elevhälsoteam och eventuell fritidspersonal i diskussioner kring hur oönskad uppmärksamhet kan undvikas.
  • Gör en plan för hur videomötesverktyget och dess användning passar in i och stödjer den plan som finns upprättad för att få eleven att återvända till skolan, i enlighet med Skolinspektionens krav.
  • Säkerställ att videomötesverktyget kompletterar och tillför ett värde i den åtgärdsplan som Skolinspektionen ställer krav på, för att stödja elevens återgång till skolan.
  • Var vaksam så att inte (videomötes)verktyget blir kontraproduktivt i förhållande till övriga åtgärder för att till exempel stödja elevens återgång till skolan.
  • Involvera huvudmannens dataskyddsombud i frågan om samtycke behöver inhämtas från vårdnadshavare och/eller elever innan ni börjar använda videomötesroboten i klassrum.
  • Undervisning kan behöva planeras och genomföras på ett annat sätt när den tekniska lösningen används, det vill säga att genom planering och genomförande av undervisning säkerställa att den hemmavarande eleven engageras, upplever sig vara, och är delaktig. 
  • Eftersom användandet av den tekniska lösningen kan fungera som en ögonöppnare för möjligheter att använda andra tekniska lösningar för att bedriva fjärr- och distansundervisning, bör användningen ske i dialog med en kontinuerlig och genomtänkt pedagogisk reflektion som också dokumenteras.